Sorgeprocess

Satt just och såg "House" där de pratade om sorgeprocessens fem steg:

- Förnekelse
- Ilska
- Köpslagning
- Depression
- Acceptans

Känns som om jag accepterat vissa saker i mitt liv nu, även om det oftare känns som om jag har gett upp.
Fast det känns som att jag med vissa saker går igenom den listan igen och igen med jämna mellanrum.
För någonstans, djupt inne i mig sitter det lilla barnet som trodde på världen och mitt liv och säger: "Ge inte upp, du kommer att lyckas, precis som du vill"

Jag vill lyssna, men plågas av cynisism.

Tills vidare kommer jag att fortsätta le för folket och hävda att allt är bra.