Lite beröm och klapp på axeln till mig själv!
Blev belönad igår på jobbet för mina förbättringsidéer som gått igenom. En symbolisk summa. Inte mycket, men det kändes trevligt att vara uppskattad och att det man gör betyder något. :o)
Idag fick jag ett "nej tack" från det andra jobbet jag sökte inom företaget. Det är nog meningen att jag ska vara kvar där jag är. Åtminstone ett tag till. Sätta min stämpel.
Jag är nämligen av den tron att vi placeras med människor som vi ska lära/påverka eller lära/påverkas av. Min uppgift är inte slut och/eller så är det något jag har kvar att lära.
Kan ju känna att båda dessa händer vem man än möter.
Känner det lite som mitt kall att snappa upp saker och föra de vidare.
Kanske är extremt högmod, men det är så jag känner.
Kanske inte ska säga det högt för alla då vissa har problem med ett sådant förtroende på sitt inflytande och förmåga, då de inte har det själv.
Och sedan var det ju Jante-lagen. :o)
Men jag känner att jag känner mig själv och vet vad jag är bra och dålig på och varför inte berätta de bra sakerna också.
Tack Balderskolan och Barn och Fritid för det! Där såddes fröet och sedan tog jag det vidare. :o)
---------------
Kolla vilken hjärnhalva som styr dig.Vilket håll snurrar hon åt enligt dig? Oftast blev det medsols för mig. Efter ett tag kunde jag medvetet få henne att vända håll. Från början bytte hon när hon ville.
Kolla in det. Rätt häftigt faktiskt!
(Tips! Se till att någon/några andra tittar samtidigt, så du faktiskt märker att ni ser det olika samtidigt.)
---------------
Veckans favoritlåt:
THE OLD RUGGED CROSS
On a hill far away stood an old rugged cross,
The emblem of suffering and shame;
And I love that old cross where the dearest and best
For a world of lost sinners was slain.
So I'll cherish the old rugged cross,
Till my trophies at last I lay down;
I will cling to the old rugged cross,
And exchange it some day for a crown.
O that old rugged cross, so despised by the world,
Has a wondrous attraction for me;
For the dear Lamb of God left His glory above
To bear it to dark Calvary.
So I'll cherish the old rugged cross,
Till my trophies at last I lay down;
I will cling to the old rugged cross,
And exchange it some day for a crown.
In that old rugged cross, stained with blood so divine,
A wondrous beauty I see,
For 'twas on that old cross Jesus suffered and died,
To pardon and sanctify me.
So I'll cherish the old rugged cross,
Till my trophies at last I lay down;
I will cling to the old rugged cross,
And exchange it some day for a crown.
To the old rugged cross I will ever be true;
Its shame and reproach gladly bear;
Then He'll call me some day to my home far away,
Where His glory forever I'll share.
So I'll cherish the old rugged cross,
Till my trophies at last I lay down;
I will cling to the old rugged cross,
And exchange it some day for a crown.
Words & Music: George Bennard, 1913
