Första Advent

Idag gick jag med msF till Oscar Fredriks kyrka och sjöng in advent. Det var skittråkigt!

Till att börja med var det ingen adventsgudstjänst som vi hade tänk oss utan bara musik. Ok, det kanske var vårt eget fel som eventuellt läste för dåligt. Det kan jag ta. Men det hette "Sjung in advent", men det var ju mest kören som sjöng och så fick vi hoppa in på refrängen ibland. Lite misslyckat kände jag.

Sen hade msF fått biljetter till "Rhytm of the dance" på Lisebergshallen. Vi åkte alltså till Liseberg efter kyrkan. Vi passade på att ta in lite näring där innan vi gick på dansen.

Det var ju inte lika tråkigt som i kyrkan och de var jätteduktiga och stundtals fascinerande i sin snabbhet. Men två timmar av upprepning på upprepning är inte riktigt min stil. De hade dock med sig musiker och sångare som lyfte det hela lite. Riktigt Irländskt var det. Nice!

När jag kom hem hade mor för ovanlighetens skull lämnat ett meddelande på mitt talsvar och undrade var jag höll hus. Ringde och förklarade varför telefonen varit avstängd hela dagen. Stackarn hade kämpat och ringt sedan fem på efytermiddagen, precis då vi satte oss i kyrkan. Jaja, frid och fröjd nu.

Köpte lite go-glass från Lejonet & Björnen på affären innan jag gick hem. Det var Äppelpaj-smak. Mums.

Allt som allt har det trots några besvikelser varit en trevlig dag. Nu hoppas vi att den nya veckan bjuder på detsamma!

Trevlig första advent på er alla!




---------------------------

Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig Gud över jorden,
all nöd, all förtvivlan du ser.

Advent är väntan på Kristus:
Kom Herre, kom hit i tid.
Och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.

//Psalm 609, Text: Margareta Melin, Musik: Lars-Åke Lundberg

---------------------------

Less, less less...

...less less, less.....blir det bättre om man skriver det många, många gånger kanske?

Jag är bajsless (brist på bättre ord) på att sitta här och svara i telefonen i dag.
Vill bara hem! Har så mycket att göra hemma. Diska. Städa. Sova... ;o)


Ahhhhhhhhh! Kan någon (med pengar) ta mig härifrån! :o)

Sockerberoende

Hej! Jag heter Tjilla och är sockerberoende!

Ja, så är det. Finns det stödgrupper för såna som oss?

Det är inte bara att jag skulle vilja gå ner i vikt, jag vill mest må bra. Fysiskt och psykiskt. Och slippa må dåligt över att jag förstör min kropp.

Som jag nog nämnde för något inlägg sedan blir jag elak av socker, men också stissig, okoncentrerad och slö. Inget av detta är en höjdare. Speciellt inte på jobbet, men det är just på jobbet som det mesta intaget sker numera.

Varje gång vi har gjort något bra - tårta. Om vi ska peppas - tårta. Senaste tävlingen vi hade - skumtomtar och choklad. Och idag då var det något med jullkampanj/ärendetider...det var lite oklart, så ställer chefen fram en låda med skumtomtar igen.

Försöker det ta livet av mig? Jag tror på en konspiration. :o)
Speciellt som allt detta alltid står vid min plats! Det finns väl andra platser där jag når det sämre.

Jag äter - får dåligt samvete, äter igen - får dåligt samvete igen och så vidare. Jag kan inte stoppa mig själv.

Idag tog jag till och med hem några skumtomtar och då jag var sist kvar visste jag att ingen skulle se detta. (ja nu vet ju alla, men nu är det för sent och allt detta socker finns redan i mig)

Jag känner mig mycket frustrerad.

Och ingen i min närhet säger stopp heller. Inte för att jag säger att det är deras ansvar.

Jag försöker dock ge andra tips och förmaningar om samma saker.
Mest som en påminnelse till mig själv skulle jag tro, jag vet ju vad som BÖR göras.

Behöver något i mitt liv som kan vara lite engagerad, som inte ger upp och kan peppa mig till detsamma. Har försökt gå den smala vägen tillsammans med andra, men det slutar alltid med att jag får dra dem över mållinjen...eller så tappar jag dem strax innan och blir fast där sjäv oxå.

Jag skriver detta nu, men imorgon kan jag lugnt övertyga vem som helst om att jag inte har ett problem och inte behöver hjälp...till och med mig själv...suck...

Jag förstår och har medlidande med alkoholister och drogberoende om de har lika svårt för att sluta med sitt som jag med mitt.

Precis som med dem används det man är beroende av för att fylla ett hål. Att vara uttråkad är ett av mina, ångest mest troligt det andra och på intet sätt löser detta något av problemen.

Så min fråga kvarstår: Finns det stödgrupper för såna som oss?

Om inte så borde det finnas. Hör av dig om du vet något. Hoppet har inte övergett mig än. Jag går att rädda. :o)



-----------------------------

"Humor är det socker som får cementen att smulas sönder och sedan är situationen hopplös, men inte allvarlig."

//Marie-Louise Paludan

-----------------------------

Goa, glada, sjungande kalla Göteborg!

Började min dag med att vakna - som jag gör de flesta dagar - men då jag lade mig tidigt igår så vaknade jag också tidigt idag. Klockan nio öppnade jag ögonen och låg kvar ca mig en timme på spikmattan och löste korsord samtidigt.

Hade lite slitning strax under axel/nacken efter gediget mailande på jobbet och faktiskt försvann ca 80% av smärtan efter lite spikar och varm dusch. Nice.

Spenderade sedan resten av förmiddagen och en bit in på eftermiddagen med att göra ...inget. :o)

Vid 14 träffade jag msF och gick på en promenad som skulle ta oss till Liseberg där vi skulle träffa D. Det var rätt så kallt ute, men solen sken och gjorde det hela mycket trevligt.

Det tog oss ca 60 min att gå dit och när D dök upp gick vi in och tittade runt lite innan Allsången - som var vårt huvudsyfte med besöket - startade.

Artister var idag LaGaylia Frazier och än en gång denna höst fick jag se en av mina favoriter - Frank Ådahl.

Förutom att vi höll på att frysa häcken av oss var det underbart. Det är något särskilt med att stå fullt påbyltad med några lager kläder, vantar och mössa, tillsamman med hundratals andra och sjunga jullåtar ihop. Mysigt!
Även om jag kan tycka att det är liiite för tidigt för jullåtar, men det fick gå för den här gången.

Alla på scenen var fantastiska och det var vi i publiken oxå. :o)

Stelfrusna gick vi sedan och åt nybakade munkar med nougatsås på. Det var mycket gott och värmde lite. Vi var trots det lite för kalla för att stanna längre och bestämde oss för att köpa mat och åka till mig.

Sagt och gjort! Tre tre små rätter blev det (ja det skulle stå tre två gånger). Gott!

Efter det blev det massa trevligt tjabb och tjillande. Vid 20.30 dök M upp som varit på resande fot igår och idag på grund av en audition i Stockholm. Det hade varit en lustig audition med mycket snabbt inlärda låtar och diverse konstiga tonarter för de kvinnliga sökande. Verkade ändå allt som allt gått bra.

Problemet nu är att han fått jobberbjudande på annat håll och som vanligt får dessa stackars sökande lite tid att bestämma sig att tacka ja eller nej. Imorgon måste det ske och i så fall åker han redan på söndag till nordligare breddgrader.

Vi försökte hjälpa honom att bestämma sig, men jag vet inte om vi var till så stor nytta. Haha. Men kul att han får jobb, tråkigt bara att det inte är närmare.

Strax innan midnatt lämnade mina besökare mig, men följde mig först ut med soporna. Snällt!

----------------------------

"Den som sjunger skrämmer bort bekymren."

//Miguel de Cervantes Saavedra

----------------------------

Mr Nobody alias Mr X

På jobbet när vi tycker det blir långtråkigt eller har raster (fast mest då vi ska göra annat)pratar vi om dittan och dattan och mest strunt eller bråkar med varandra. Naturligtvis på ett mycket kärleksfullt sätt...hahaha.

Jag är då jobbigat eftersom jag (oxå med all ömhet) vill berätta hur alla ska äta, dricka, sova...tja leva sitt liv + att jag kommenterar allt.

Idag var jag extra speedad och elak eftersom jag ätit sötsaker. På grund av en tävling i teamet som vår del - lag nord - vann, har vi fått snarr av chefen hela veckan.
Inte bra att ställa saker med socker framför mig. Det är som att visa en alkoholist baren. :o)

Hur som helst snackade några arbetskamrater om bloggar och nyttan av denna, varpå jag var tvungen att flika in och hålla med msM om det roliga att kunna se tillbaka och dela med sig av sin vardag. Min obstinata manliga kollega tyckte att detta var onödigt, men att det ju var roligt att läsa andras och vi var väl överens om att inte vara överens -även om vi har rätt.

Sen har denna människa mage att klaga på att han inte var med i min blogg allt för ofta...eller kanske inte alls, i alla fall inte till namn. Jag påpekade då att eftersom han inte har en blogg där jag får vara med ska inte han vara i min!

Varpå han ändå föreslog att han skulle bli benämn som Mr Nobody, men msM föreslog MrX. En kompromiss blev fastslagen och från och med nu om bokstavskombinationen MNAMX dyker upp i mina skrivelser står detta för Mr Nobody alias Mr X och jag har varit givmild och ändå nämnt denna tingest. :o)

Genom att nu ge honom en hel dags bloggsida kanske han så småningom inser det trevliga i att ha en blogg. För förutom att bara skriva om dagens händelse har man all makt att där, på ett mycket sofistikerat sätt få in många trevliga elakheter som kan reta även den största skeptikern till att i egen skrift vilja hämnas.

------------------

"Jacta alea est - tärningen är kastad."

//Caesar

------------------

Uppdatering, disk och teamparty!

Det är nu en vecka sedan senaste skrivelsen. Jag orkar helt enkelt inte ibland. :o)
Så vad har hänt?

Tja, har varit ledig varannan dag i veckan. Ledig tisdag, torsdag, lördag och ändå har diskberget bara växt.
- "Jag är ju ledig snart igen...då fixar jag det, eller imorgon...eller orkar inte, får bli imorgon...o.s.v.

Men jaja, imorgon kanske :o))

Har i alla fall haft det trevligt i slutet av veckan. Träffade M och åt i torsdags och hade teambuilding/teamdagar/kickoff med jobbet halva fredag och halva lördag.

Alla började 7.45 på fredagen och vid 11.30 bröt vi för resa med taxi till Comwells hotell- och konferensanläggning Aspenäs i Lerum.

Efter ca 20 minuters bilfärd var vi framme, checkade in och bjöds på lunchbuffé i herrgåren. Därefter hade vi en kortare introduktion med jobbsnack och lite "lära-känna-övningar" i en annan byggnad.

Ett annat team från supporten var också med. Vid 16 slöt vi alla upp i ännu en byggnad. Ett gäng från någon aktivitetsfirma fanns där och delade upp oss i lag för fem varierade utmaningar som gick ut på att hitta/gissa en siffra. Vi byggde broar, fiskade, lade pussel och liknande. Allt på tid. Det lag som till slut gjort allt på kortast tid fick vara först med att ta de samlade siffrorna och försöka öppna en kista med kombinationslås.

Trevlig lek. Trots bristen på vinst. Dumt bara att vinsten var champange, att vi bjöds på öl under tiden och att de hade "one-size-fits-all" tröjor vi skulle ha på oss för att visa lag. Liiite för liten. Mycket opedagogiskt och tänk om det funnits alkoholister i gänget.

Vilket leder mig osökt in på kvällens fortsättning och jag vet inte om det bekräftade förekomsten av alkoholister eller visar att de hade tur denna gång och det var ok med alla alkoholinslag.

Efter middag i form av innanlår av hjort - där det oxå serverades alkohol - blev det party. Rejält party, men ändock städat. Och det är här min dubbelmoral kommer in för jag var lugnt med på noterna, men nu var det kanske mer självvalt och inte endel av teambildandet. :o) Eller jag vet inte. Haha. Vi lärde verkligen känna olika sidor av varandra. :o) De som bastade eller satt utanför bastun lärde nog känna mer än de ville. Hehe. Jag och många med mig hade gått och lagt sig strax innan.

Nio nästa morgon var det uppställning - eller ok, samling - och de flesta hade vi sett på fruosten innan. Det var nog bara en som försov sig. Inte illa pinkat.

Snabb info nu oxå och lite genomgångar. Sedan upp till "lekhuset" igen. Nu var det motion på schemat i form av Nia. En sorts blandning av Qigong, kampsport och dans.

Alla var väl inte helt lyckliga för detta. Hahaha.

Själv var jag oförskämt pigg och gillade det skarpt. Det var svettigt, men milt mot leder och inga knäförstörande hopp. Bara lite svängande med höfter, sparkande med ben, viftande med armar och stretching. Mycket nice! Härligt att svettas bort alla..hmm..eventuella gifter som kom in i kroppen dagen innan.

Ännu en återsamling efter det, sedan en macka med valfri dryck (av den mer sobra sorten) och sedan hem till Götet igen.

Det var en mycket lyckad resa.
Det var ändå tur att jag i sista sekunden lyckats fixa bort min halva arbetsdag som jag skulle haft efter återkomsten. Somnade direkt jag kom hem och vaknade lagom till middag.:o)

Pizza!!!

Idag har jag dock jobbat. Gick helt ok.
Nu är det dags att nanna. Imorgon börjar en ny fräsch vecka.

Hahaha.

--------------------

"Man kan inte hålla både sig själv och företaget flytande."

//okänd

--------------------

Och livet fortsätter överraska...

I torsdags ringde T som fått för sig att dyka upp i Gbg till helgen och undrade om sängplats. Absolut finns det, sa jag.

När en gospellinjekamrat - MK - såg detta på face hörde hon snabbt av sig till mig och sa att hon befann sig i Gbg och ville ha en liten gruppsession då de två känner varandra sedan långt tillbaka.

Det blev snabbt hem efter jobbet och länga in kläder i garderoben, bädda sängen och plocka undan. Jag hann inte ens ta av mig ytterkläderna, mest för att jag visste att jag snart skulle få samtal från MK och hämta henne på hållplatsen.

Vi hade inte setts på flera år och jag och T inte på flera månader så det blev en härlig kväll med mycket upp och ner. Varav mycket bör stanna inom dessa fyra väggar. :o) Hysteriskt roligt var det i alla fall...eller mest hysteriskt. Haha.

Idag skulle min chef medlyssna med mig. Hela dagen (!!!!!). Han fick en arg blick då han kom och jag förklarade att jag inte tyckte om honom idag. Jag ogillar starkt att bli medlyssnad på (om det inte är av de som ska inskolas) även om jag vet att jag gör rätt för det mesta. Prestationsångest! Som tur var satt han inte och stirrade på min skärm i alla fall utan tog ett skrivbord längre bort.

Det blev dock bara två timmar då andra ärenden tog över hans tid. Förhoppningsvis anser han det ändå tillräckligt och bokar inte om.

Arbetsdagen gick över förväntan bra i alla fall. Tog 47 samtal på 8.06 minuter i snitt. Inte illa pinkat. Vad tur att det var på en tävlingsdag. Vi som hamnade på 9 min eller mindre blev lovade en present. Woho! Får se vad det blir.

Som en extra liten...eller stor bonus blev det då T messade och frågade om jag ville med på "Mary Poppins" på Operan då han fått köpa två biljetter billigt. Och självklart ville jag det.

Den var fantastisk för det mesta. Visst, det var lite ändringar från det jag är van vid som jag inte gillade, tex att det nu heter superkaffiryteflanisötomaxigrafiskt, men allt som allt var den underbar. Mycket saker som rörde sig, rykte, blixtrade och flög. Härliga dans- och sångnummer med bra skådisar.

Jag och T skiljdes efteråt då han skulle ut och ta en öl med vänner och jag var trött och åkte hem.

Nu kom han dock hem precis, fortare än tänk pga huvudvärk och illamående. Tråkigt.

------------------

"Friends are angels sent down to earth to make good days and help us find our way."

//Elton Mayo

------------------

Barack Obama

USA har en ny President. Barack Obama. Han skulle även varit mitt val om jag fått välja. Jag vet att jag inte är 100% överens med han i hans åsikter, men det kan jag inte säga att jag är med någon.

Vissa tycker att det inte spelar någon roll hur valet går i USA och vem som leder det landet, men jag anser att de som i världen blir satta att leda sin del och som i liten grupp för allas talan, de som ska komma överens med de valda i vårt land är viktigt att bry sig om.

MsM sa i dag att hon hoppades att Obama skapar världsfred. Jag tror inte vi kan lägga så mycket på hans axlar, men jag hoppas att han gör det bästa han kan för att förbättra det han har möjlighet till. Jag hoppas också att han är så bra som han låter, för i Barack Obama har USA en fantastisk talare.

Att vara president kan inte vara ett lätt jobb och jag gissar att det där som i all polititiska kampanjer är lättare att lova än att hålla.

Jag önskar honom dock all lycka till!

Barack Obamas Tacktal

--------------

"Yes we can"

//Barack Obama - USAs 44e president

--------------

Trött, men..

..inte lika gnällig och irriterad som tidigare idag.
Hemma i min egen trygga borg, utan krav eller stress kan jag hålla ett jämnt humör.

Det ligger mycket prestationsångest bakom känner jag och konsten att hålla vettiga innehållsrika ärenden korta.

Vi får instruktioner att gör så här och så och så här och så här och så här sedan är det viktigt att ni kollar det här och det här får inte göras fel och sedan är det bra om ni gör det på den här lilla tiden.

Det är som att bli sliten mellan två stolar. Jag är stolt om jag klarar det ena, men då har jag i 50% av gångerna misslyckats med det andra.

I de bästa av dagar går det att hålla kraven, men det krävs både gott humör, gott blodsocker, utvilad, att alla info är lätttillgänglig, solsken och stora delar tur.

Jag vet att det bara är att fortsätta som jag alltid gjort, det har ju gått bra hittills, men jag vill ju alltid vara bättre...bäst. Vissa dagar vet jag inte om det är min eller andras press (både beröm, kritik och krav) som trycker mest.

Vad spelar det för roll då resultatet är detsamma?

Och än värre blir det då jag FÅR beröm, då har jag pressen sedan att inte falla ner från det pinnhålet.

Och om jag skiter i det och bara slappnar av.....tja, då är jag rädd att jag ger upp och inte orkar försöka komma tillbaka upp igen.

Antingen lyckas eller inte försöka alls. Mitt omedvetna motto, som jag så smått börjat synliggöra för mig själv.

Mindfulness eller Medveten närvaro - det var något terapeuten jag gick till ett tag tipsade om. Kanske måste ta tag i det igen. Det kändes som att det med lite övning skulle ge resultat.

Att få vara utan att döma. Att få vara här och nu utan katastroftankar. Att verkligen känna nuet, smaka på nuet. Att tillåta känslor utan att låta dem ta över.

Att få stanna upp och lukta på blommorna. Att bara vara jag.

Nice.

---------------

Here´s Where I Stand

---------------

Jag vill bara gråta!

Det går såååå dåligt idag på jobbet. Säger någon något fel kommer jag att bita huvudet av dem. Det funkar inte då man har hand om kunder.

Jag ser ingen orsak till detta. Jag känner mig utsövd, har ätit, druckit och var inte sur innan jag kommer hit (och det månatliga är veckor bort). Jag vill enbart skylla på jobbet, men jag har väl inte fått värre kunder än andra dagar och skyller därför på mig själv naturligtvis.

Vad göra?

Inte mycket att göra. Bara jobba på, gnissla tänder och försöka låta så glad och intresserad som det går.

*fräs*

En fantastiskt lovely helg!

Min helg började redan i fredags med en heldag på stan med pojkarna Mac och P. De har funnits här några dagar på tillfälligt besök från min hemstad i norr. Vi åt och sprang runt i affärer utan att köpa speciellt mycket...typ inget för mig och inslagspapper åt Mac. Det var mycket nice att hänga med dem, även om jag blev lite trött och gnällig där åt slutet av vårt umgänge.

När jag lämnat killarna gick jag för att möta msM. Vi åt oxå mat och fixade inför lördagens Halloweenfest. När jag kom hem därifrån var jag helt slut och somnade på soffan.

På lördag var det fest. Jag och M-L kom lite tidigare till msM och msI var där oxå. Vi piffade med utklädningen och satt och umgicks lite innan de andra kom.
Några var utklädda och andra inte. Vi hade i alla fall en mycket trevlig kväll. Sen gick de flesta ut vid 24. Själv åkte jag hem. Dels är jag inte så förtjust i utgång och dels ville jag vara någorlunda pigg inför dagens aktiviteter.


Steg upp vid 10 och åt, klädde mig och städade. Vid 13 kom D och M. De hade med sig fika som jag bett dem köpa och som jag i slutändan ändå glömde betala. Vilket jag tänkte göra trots protester från deras sida. :O)
Jag bjöd dock på mat och efterrätt sedan och det jämnade väl ut det hela lite.

Cirka 14.30 dök Mac och P upp.

Vi tjabbade ett tag tills D skulle iväg och hålla Minnesgudstjänst, sedan började vi fundera på mat. Men innan dess påpekades det att jag hade neddragna persienner, vilket jag förklarade att jag skulle ändra på när jag orkade skära till den inköpta kontaktplasten.
Det slutade med att M och P tvättade mina fönster (som inte är rörda på....eh...*host harkel* 1,5 år tror jag. Jag har ju alltid neddraget och ser dem inte. Låt mig vara! ;o)) och satte upp kontaktplasten. Det blev mycket fint!


Jag och Mac kontrade med att gå och handla och sedan laga maten. Det blev mycket klagande på min brist som hemmafru och hushållare och mitt i detta fick M för sig att dammsuga mitt golv i vardagsrummet då det visade sig att jag i dagens iver glömt titta bakom soffan.

Jag påstod ju att jag inte alls var dålig på att städa och ta tag i saker, men att varför göra det själv då man kan manipulera andra till att göra det. Mwahahaha. ;O)

Nu har alla gått hem och jag har helgens enda riktigt egna och lugna stund. Det är underbart med sällskap och mycket aktiviteter, men en stund för sig själv kan vara minst lika värdefull. Amen!

------------------

"Vila i mig, du skall se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig,
Fast vågorna går höga
Kan du vila, vila, vila i mig."

/Psalm 755

-------------------