fredag 8 maj 2009

Nu så!

Så var jag ganska glad igen.

Har inte orkat göra nåt på flera dagar. Det är magen som har spökat igen. Har varit hemma från jobbet i tre dagar.
Smärtan blir inte bättre av att jag oroat mig massor och pendlat mellan att tro att det snart går över till att jag kommer att dö av det här.

Idag tog jag mod till mig och bokade läkartid. Det är nästan jobbigare för mig att ringa än att gå dit. Fick komma ganska på en gång.

Har träffat på mycket surt folk inom vården, men idag var alla snälla. Trots att det regnade ute. Haha. Sköterskan i lukan skämtade och läkaren lyssnade på mig och skickade inte bara hem mig med tabletter.

Om två veckor ska jag lämna ett stolprov för att kolla eventuella bakterier i som kan tyda på magsår. Är det positivt blir det två veckor antibiotika är det negativt blir det fyra veckor Omeprazol.

"Känns som en plan", sa jag till läkaren.

Anledningen att det blir först om två veckor är att den medicin jag tagit hittills ska gå ur kroppen. Fick Novalucol att äta under tiden jag väntar.

Sen sa han det bästa, att gastroskopi är det nog inte läge för än. Woho! Och att detta antagligen inte var farligt heller så jag behöver inte oroa mig. Tack doktorn!

Jag var så glad när jag var klar att jag belönade mig själv med en promenad till ÖB och köpte en hallmatta.

Ska trots allt detta försöka fortsätta med min lite vänligare kost då jag ju mår bra av denna.

Jag har bett en hel del mer under den här perioden och stötte på en gammal låt som plötsligt kändes relevant på alla sätt:

Jag är med dig i den svarta natten
då du inte orkar mer.
Tro nu aldrig att du går där helt ensam
för att du inte mig ser.

När dina ögon förblindas av tårar
så att du faller ibland.
Jag kommer alltid att gå vid din sida,
så kom mitt barn och ta min hand.

Jag är med dig när allting verkar lyckas
och när livet är en dans.
När du gläds över alla ljusa färger
och du bländas av all glans.

Du glömmer så lätt att jag existerar
det går så bra utan mig när allt fungerar.
Men Jag är med dig livet igenom
Så kom mitt barn och ta min hand.

Jag vet inte vem som skrivit den eller vem som sjöng originalet, men har du Spotify kan du lyssna på Frank Ådahls version här annars eller titta på det här klippet:



-----------------------------------

"Prayer is exhaling the spirit of man and inhaling the spirit of God."

//Edwin_Keith

----------------------------------

3 kommentarer:

Tessalisa sa...

Vilken fin sång! Jag har på något sätt missat denna sång. Tack för den!
Jag hoppas också att din mage blir bra snart. Det är inte så konstigt att du oroar dig massor, men läkaren som du fick träffa denna gång verkade vettig.
Antagligen behöver du inte alls oroa dig, men hur lätt är det att få hjärnan att fatta det?
Inte lätt alls antar jag.

sara sa...

Underbar blogg. Ha en fin dag. Kram

tjilla sa...

Tack Sara!
Kollade din oxå. Lycka till med bebben! :o)