torsdag 29 januari 2009

Gud inom dig!

Av någon anledning blir det mycket religiösa diskussioner i vår lilla fyrkant på jobbet och i dag handlade diskussionen om att lära känna Gud och huruvida Bibeln och andra människor var viktig för att lära känna Gud. Varpå MNAMX (som inte alls är troende, åtminstone inte i organiserad religion :o)) påpekade att vi nog alla har Gud inom oss och borde kunna lära känna Honom på det sättet. Och jag kan inte annat än att hålla med.

Jag tror att vi är skapade till Guds avbild och har Honom inom oss, men om alla har det kan vi också se Honom genom andra.

Msm som vare sig höll med eller sa emot undrade istället varför Gud var en honom. Vilket gjorde slut på den andra diskussionen och ledde oss in på dåtida kultur och feminism och det faktum att Gud inte behöver vara man eller kvinna. :o)

Jaja, den tidigare diskussionen gav mig i alla fall tillfället att få lägga in ett ciat i bloggen som jag har väntat på ska passa till ämnet.

Faktiskt var det Ellen DeGeneres som i sin show "The Beginning" (se den, klicka på länken) gjorde mig uppmärksam på citatet.
Oftas ges visst äran för detta till Nelson Mandela, men då jag kollat upp det heter kvinnan som sagt det Marianne Williamson och det kommer från hennes bok, A Return To Love: Reflections on the Principles of A Course in Miracles

Här är det i alla fall:

-------------------------------------

Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us.

We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be?

You are a child of God.

Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you.

We are all meant to shine, as children do.

We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone.

And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.

-------------------------------------
Vackert och tankvärt.



3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja men om man tror på gud varför måste man tro på en religion? Jag tycker nästan allt som står i bileln är föråldrat och helt galet,men visst jag kanske ändå tror det kan ha hänt. Jag tycker inte det spelar någon roll om jag följer en religion jag följer min inre röst istället! Men detta kan diskuteras i ovinnerlighet...Och det blir nog diskution om religion när du är med för att du är nog den enda religiösa person vi känner =)

tjilla sa...

Religion kallas det väl egentligen då det finns någon sorts organisation av flera människor som tror det samma.

Bibeln är den kristna religionens berättelser och uplevelser.

Det är ett sätt att få tips och tricks för livet. Som en handbok. :o)

Men naturligtvis ska du tänka själv oxå. :o)

Anonym sa...

Bibeln, som ex, är en bok precis som Pippi Långstrump eller Mein Kamp. Inget annat. Vill man tror att det är nåt mer så är det upp till var och en. Jag avstår.