Märk upp Januari 2009 som den månad jag öppet sällade mig till den grupp där kvinnor kallas "tant".
Av någon anledning jag själv inte är fullt medveten om har det kontinuerlig den här månaden diskuterats huruvida jag är tant eller inte. Människor har sagt detta ovetandes om varandra och jag har i stort sett kallat mig själv tant både en och tre gånger.
Jag mår inte dåligt av att höra det och jag mår inte dåligt över allt vad detta kan innebära.
Jag är tant.
En stolt tant!
Jag vill göra tant-saker.
Bara ikväll fick jag bevis på detta när jag hos en god vän åt middag och såg "På spåret". Som status på Facebook stod detta och kommentaren till det var en fråga om hur gammal jag är egentligen.
(33 på onsdag 28/1 - glöm inte...haha)
Men jag anser inte att "tant" sitter i åldern och jag anser inte heller att det är något som bör hånas. Jag ser det som en livsstil - ett sinnesttillstånd.
Visa är punkare, emo, rockers, nördar, alternativa - jag är tant.
Så fram med lite fler kafferep och syjuntor. Jag kommer!
Eller kanske lite vin i soffan framför melodifestivalen som den här goa tanten:
1 kommentar:
modigt av dig att kliva ur tantgarderoben!
Snart 33 och redan tant. Inte illa pinkat! :-)
Skicka en kommentar