fredag 10 oktober 2008

Städa, klippning och Ådahl

En händelserik dag må jag säga.

Började med trist jobb som dock gick fantastiskt mycket bättre än väntat. Fick till och med gå 20 min tidigare. Woho!

Sen var det hem och snabbt slänga allt skräp - som stod framme fortfarande efter en kraftig utrensning tidigare i veckan -, diska disken (hade börjat lukta nu igen..haha...usch, måste ta tag i sådant tidigare...kanske om jag hade besök oftare *hint hint*) och he (ställa, sätta, lägga) saker dit de skulle.

Cirkus 18.30 kom msF och vi gick och köpte pizza. Ingen av oss orkade anstränga oss med maten något mer än så.

Som små soffpotatisar låg vi på soffan en lång stund efter maten och slötittade på diverse innehållslösa program plus galan för Världens Barn. Även om galan är värdefull var det vi såg grymt tråkigt. Bättre galor än så kan väl SVT fixa eller???

Då msF så snällt tagit med sig frisörsaxen blev jag klippt under kvällen också (då vi väl orkade resa oss från soffan). Blev fantastiskt nöjd då det ser ut som en lite spretig halvkort frisyr, men går ändå att göra till svans. Snygghet med en sidorder av praktiskhet (?).

MsFs telefon gjorde många ljud under kvällen och vid ett av dessa tillfällen fick vi info om att Frank och Simon Ådahl spelade på Smyrna Kyrka klockan 22.

Detta är fördelen med att bo i en större stad. Plötsligt händer det något oväntat och det kostar inget annat än lite ansträngning att ta sig dit. :o) Haha.

MsF klippte snabbt klart och vi begav oss dit.
Det var....intressant. Frank har en grym röst! Fast musiken de spelade var väldigt mycket 90-tal och syntigt med konstiga singbacks. När Simon "sjöng" var det playback. Det var aningens beiget. Speciellt som hans mellansnack handlade om att släppa på manuset och maskerna och att vara sig själv. Ironi anyone?

Det var ju trots det bra sagt och det andra han sa vara att vi skulle sluta spela det religiösa spelet med andra och varamdra och istället gå ut och vara kristna, prata om den levande Guden och att vara ett ljus som lyser upp vår mörka värld.

Sen kom Göteborg Gospel under ledning av Björn Hedström. De var halvdåliga, säkert mest beroende på att det var 190 pers. Svårt att lyssna av varandra då. Björn Hedström och solisten var dock rätt bra.
Men när de sedan släppte in Frank Ådahl på solo var det som om kören och församlingen vaknade. Det var grymt!

På vägen hem klämde vi ihop sex pers i en liten bil och jag fick skjuts fram till dörren. Lyx!

---------------------

"Preach the Gospel at all times and when necessary use words."

//St. Francis of Assisi

---------------------

1 kommentar:

Anonym sa...

Ådahl har en del trevliga texter och Frank sjunger fantastiskt, men jag håller med om att det andas väl mkt 90-tal.
Jag lyssnar lite på dem ändå ibland. "Blomman i Min hand" är favoritlåten.